CORONA-kåseri
mars 2020

Corona-viruset har orsakat att
Årsmötet 2020 och Ballantine's- provningen har ställts in, men går av stapeln när pandemin har upphört.


Ingen kunde väl i början av året ana att hostan i en avlägsen provins i Kina skulle få Telge Whiskysällskap att stänga ned all verksamhet under våren 2020, å allt bara för kinesernas lite annorlunda matvanor.

Visste ni förresten att kineser är så korta för att de bor så långt borta, men inte tillräckligt långt bort verkar det som.
Man måste ändå tillstå att de historiskt hållit sig på mattan, de plöjde med vattenbufflar och odlade ris som de sedan åt med pinnar, allt det där tog lång tid och all ork så de hann inte ställa till det i någon större omfattning i resten av världen, jo de e klart att det ostindiska kompaniets segelfartyg överlastade av kryddor, siden, te och porslin hade sina fördelar.

Allt var egentligen rätt bra fram till industrialiseringen, rikshor och vattenbufflar överges till förmån för stinkande traktorer, smattrande mopeder och fabrikskorstenar med luftföroreningar, plast och billig elektronik som översvämmar klotet och nu senast då, global export av den kinesiska hostan, min konspiratoriska läggning ser mönstret redan här, uppsåtet är att förgöra mänskligheten genom våra barn och barnbarn som nu är att betrakta som biologiska stridsmedel, försåtliga små målsökande kryssningsmissiler som briserar i kladdiga kramar å blöta pussar, omöjliga att motstå som far eller morförälder, några sådana små biovapen har jag ännu inte fått till dels vilket kan hända är tur för mig just nu.

Världen tar ned skylten och alla låser in sig i sina trygghetszoner, krog, rese och hotellnäringar går direkt på knä tätt följt av resten av samhällsapparaten ivrigt på hejade av ALLA medior utan undantag, å man måste fråga sig är det viruset eller medicinen som är det största hotet mot människan och välfärden?

Ja, det är sådant som jag sitter och funderar på i solen vid min husvägg den här sista söndagen i mars då vi egentligen skulle haft årsmötesförhandlingar och provat Ballantines senare singlemalter med vännen Olof Noreus från Pernod Ricard och kalasat på Alla Tiders Matlagares utmärkta Bouf Borganion med en öl eller ett glas vin till i vännernas krets.
Men det går väl ingen nöd på mig, den tidiga vårsolen värmer gott å nästan tvingar fram en gin & tonic på bordet, en kylig vindil letar sig runt stugknuten och tar med sig en blå rökslinga från cigarren ut i skogsdungen där en ekorre fått vårfnatt skuttandes från gren till gren till ackompanjemang av en talgoxes spröda stämma.

Man skall inte grotta ned sig i mörka tankar en sådan här fin dag, Gretas klimatkatastrof har fått en välbehövlig andningspaus och jag gömmer fjärrkontrollen till TVn och stänger av radion, det som inte hörs eller syns finns inte, allt är nu som förr i min lilla vrå av världen då Corona bara var en blaskig mexikansk öl, faktiskt riktigt god som törstsläckare under riktigt heta sommardagar, för ljuset har kommit åter och våren ligger i startblocken redo att spränga knoppar och den skira spirande grönskan lurar under fjolårslöven.

Sensmoralen i det här lilla kåseriet är att om folket i det stora landet i Asien odlat korn istället för ris och bränt whisky istället för att äta stuvad fladdermus hade världen sluppit en hel massa elände, men att det samtidigt inte är tid att misströsta utan ta vara på hänryckningens tid som ligger runt hörnet och skämma bort oss en smula.
Dessutom finns det nu en text att publicera på hemsidan för det hade sett bedrövligt ut med en glugg i dokumentationen.
Var rädda om er allesammans så ses vi i höst.


Referat: Anders G. Svantesson
Layout: Sten Benje